Demokrati är en av grundstenarna inom EFS och vi värnar om människors möjligheter till påverkan och delaktighet. Men ibland är det besvärligt att till exempel hitta personer som vill engagera sig i styrelsearbete. Vår tids självklara arena för kommunikation och påverkan är Internet – ett demokrativerktyg som vi inte kan låta bli att använda.

EFS VÄSTERBOTTEN har skapat sig en så kallad fan-page på Facebook och missionsföreståndaren har börjat att twittra. Det är ett par små steg mot att undersöka och närma sig det som händer på Internet, och som blir en allt större del av människors vardag.
Som läget ser ut nu verkar alla springa till nätet i hopp om att öka kontakten med sina anhängare – företag, politiska partier, intresseorganisationer… och kyrkan. För kyrkans del handlar det bland annat om att använda nätet som missionsverktyg genom att sprida det kristna budskapet till onådda grupper, att finnas där folk finns, att bygga relationer genom så kallade sociala medier och att trösklarna till kyrkorna skall sänkas.
Allt detta är relevant, men jag tycker ändå att man bör fråga sig vad nätengagemanget får för konsekvenser för kyrkan, ifall den kan leva upp till det, och om kyrkan är beredd på denna förändring.

DET ÄR INTE första gången kyrkliga representanter använder sig av den för sin tid modernaste informationsteknologin – tänk till exempel Luther och boktryckarkonsten eller 1800-talets svenska väckelserörelse med exempelvis boktryck och kringresande kolportörer. Men vad händer idag då? Kanske inte så mycket ännu i Sverige (om man jämför t.ex. med USA), men det finns helt klart ett intresse att ta kyrkan in i cyberrymden. Svenska kyrkans satsning på en bönewebb inför kyrkovalet och kyrkomötets inriktningsbeslut mot en ökad webbnärvaro är tydliga exempel. Bloggande och twittrande samfundsledare är andra exempel. Även församlingar och samfund med grupper och fan-sidor på Facebook kan läggas till listan etc.

TILL BAKGRUNDEN hör en upplevd (och reell) sekulariseringsprocess som tyder på att kyrkan och kristenheten har ett kommunikations- och i viss mån även ett relevansproblem. Kyrkans problem idag är knappast budskapet, eller att man kommunicerar för dåligt utifrån ett tekniskt hänseende, utan att budskapet (inbäddat och kopplat till människor och kyrkliga strukturer) inte upplevs tillräckligt trovärdigt för många. För att råda bot på det hjälper inga medier hur bra de än må vara. Att tro att ny kommunikationsteknik skall fixa saken är för enkelt.
Ändå har faktiskt kyrkan något väsentligt att lära av Internet och den digitala kulturen. Nätet är inte bara viktigt som kommunikationsverktyg. Som en integrerad del av mångas vardag formar Internet också vårt sätt att se på världen (på gott och ont). Det är därför kyrkan bör engagera sig på nätet – för att lära sig hur världen idag ser ut och även dra lärdom av de många positiva saker som händer där.

KYRKAN BEHÖVER lära sig av det som kallas web 2.0 – ett begrepp kopplat till tjänster som YouTube, Facebook, Wikipedia, bloggar, del.icio.us, Flickr och så vidare, tjänster där det är användarna som skapar innehållet. Utan användare inget innehåll. Därtill deltar och interagerar användarna med varandra via statusuppdateringar, kommentarer och vänförfrågningar. Om man ser på vad som skapas är det ofta både engagerat och kreativt – tänk bloggar, musik, Facebook-upprop, digital konst, fanzines, YouTube-klipp. Människor saknar inte engagemang för det som upplevs relevant. Vår samtid och vi människor formas av denna nätkultur.

HÄR HAR kyrkans alltför ofta hierarkiska struktur och kommunikationsmodell en del att lära och ta efter. Hur skapar kyrkan egentligen goda relationer, medverkande, delaktighet och engagemang?
En kyrka eller dess representanter kan skapa sig en interaktiv webbnärvaro i morgon, men om kyrkan visar upp en öppen och kommunikativ yta på webben måste det också märkas i den dagliga verksamheten för att upplevas trovärdig – och det är där den verkliga utmaningen och möjligheten ligger idag.

REDAKTIONSRÅDET
Stefan Gelfgren

(tidigare version publicerad på bloggen amen.se)