Det finns fortfarande eldsjälar inom EFS, och en av dem är Maria Karlsson i Hissjö, utanför Umeå. Hennes idoga engagemang för barnen i byn har resulterat i en utmärkelse från kommunen som årets ungdomsledare (2008). Vad är hon för en person och vad har hon gjort för att få detta pris?

– DET ÄR VÄL inte så märkvärdigt, säger Maria på typiskt EFS-maner om sina insatser för EFS barngrupper i Hissjö, och fortsätter:
– Jag ser priset som ett erkännande för rörelsen, att vi för en gångs skull anses jämbördiga med idrottsrörelsen.
Av de 5000 kronor i prispengar som hon fick tillsammans med utmärkelsen har hälften gått till BIAL och andra hälften till att skaffa in begagnade instrument till missionshuset.

NEJ, INGET verkar vara så märkvärdigt för Maria
Karlsson. Hon bara gillar att vara bland barn och ungdomar, och så ser hon det som ett litet missionstillfälle. Det började med att hon i 13-14-års åldern var söndagsskollärare, och på den vägen är det.
– Barnen har alltid haft hög prioritet i Hissjö, säger hon.
Själv fostrades hon som ledare av Harald Högberg, och Marias föräldrar är också aktiva inom EFS i byn. Nu är Maria 51 år och håller på att omskola sig till trädgårdsmästare. Hon har make och barn (i åldrarna 11-27 år)och är bonde.
När hon berättar om alla barngrupper hon hållit i under årens lopp är det svårt att hänga med. De verkar ha varierat rätt mycket i fråga om inriktning och när de hållits, men de har alltid funnit där. Som mest har hon haft närmare 20 deltagare, men de kan också bestå av enbart 5-6 barn. Just nu har hon gruppen Krux, för 9-12 år på tisdagkvällar. Tidigare har hon också kunnat ha grupper på dagtid, såsom Öppen förskola.

MEN BARNGRUPPERNA har fått anpassa sig till familjelivet, arbetet och på senare tid till studierna. Hon har dragit ner lite på sina åtaganden nu, bland annat angående Öppet hus för tonåringar på fredagkvällar, när hon har både studier och jordbruk att sköta. Kanske är en av nycklarna till att orka fortsätta att engagemanget inte kolliderar med annat, och en annan att det inte blir för pretentiöst.
Som exempel berättar hon att de på senare år arbetat med projektmusikaler under benämningen Musikmaskinen.
– Ibland dyker det upp någon som kan spela, annars hittar vi på något. Vi har haft färdiginspelad musik och en gång gjorde vi egna gitarrer som barnen spelade på. Viktigast är att det är kul, säger Maria.
I musikalverksamheten ges det möjlighet för barnen att få bestämma lite själva och också stå på scen och känna att de är bra som de är – inte behöva känna alla krav som ställs på dem hur de ska vara utifrån den bild media förmedlar.

FÖR DET MESTA har Maria hållit i grupperna ensam, men ibland har hon haft hjälp av andra. Hon har märkt att det är lättare att ha aktiviteter för pojkar om man är flera ledare. Men det är inte så vanligt att någon vill engagera sig.
EFS-föreningen i byn har cirka dussinet medlemmar, och det är svårt att få någon ökning på medlemsantalet, även om byn växer. Folk är frikostiga med sina gåvor, men de vill inte bli medlemmar, är Marias erfarenhet. Men utan barnverksamheten i bönhuset skulle det inte bli några gudstjänster och julfester där. Än så länge har inte Maria några tankar på att lägga av med sitt engagemang i EFS-föreningen i Hissjö.
– Det är ju så kul! Det jag gör som ledare lyfter resten av livet, summerar hon sitt engagemang.

SÅ ÄR DET när man får ägna sig åt uppgifter man är lämpad för. Men visst skulle man önska att hon hade någon att dela ansvaret och det ideella arbetet med.

LOTTEN MARKSTRÖM