Många ungdomar spelar något instrument men har få möjligheter att spela ihop med andra. På musiklägret i Ersmark (Umeå) får de den chansen. Ett överfullt läger visar på att behovet finns.

ETT AV EFS Västerbottens många sommarläger är musiklägret i Ersmarkskyrkan i Umeå. Det startade i början av 90-talet när kyrkan var ny, men då var det mer ett barnläger med mycket sång. I dag har det utvecklats till ett musikläger med instrumentalister, där barnen får möjlighet till individuell undervisning och sedan också spela ihop och sjunga tillsammans med andra.

SAMMANLAGT 40 barn och 15 ledare har lagt beslag på alla utrymmen och skrymslen i kyrkan, för att rymma all individuell undervisning. Den separata entrén till källarlokalen används för flöjtspel, gympaförrådet är trumstudio och i sakristian trängs basisterna tillsammans med en tillfällig glassfrys. Det blev ett praktexempel på hur kyrkolokalerna utnyttjas, något som personer i tekniska nämnden glatt kunde konstatera när de kom på oväntat besök första dagen.

ATT DET här lägret fått en sådan inriktning hör nog ihop med Ersmarkskyrkans musikansvariga, Marta Bäckman. Hon har nämligen i många år jobbat i samma anda med barnkören i kyrkan.
– Det finns så många barn och ungdomar som spelar instrument men som saknar ett sammanhang att spela tillsammans med andra, säger hon.
Men den platsen finns numera i Ersmark i kyrkan, både under terminerna men också på musiklägret. Att trycket på att få vara med är stort märks genom att anmälningar till lägret når taket på en dag. Egentligen har man 35 platser, men även reserverna fick komma med denna gång.

SÄRSKILT GLÄDJANDE är att det i år finns tio killar med, vanligen brukar de vara bara ett fåtal. Det behövs goda förebilder och även manliga ledare om det ska lyckas. Jag träffar en majoritet av tonårspojkarna när de dragit sig undan i ett hörn för att fördriva tiden med pokerspel. Vad tycker de är bäst på lägret?
– Musiken, svarar de samstämmigt, och menar att få spela instrument och lära sig nytt inom musikens område.
De uppskattar också att få lära känna andra, och att slippa hemmet ett tag, som de skämtsamt uttrycker det. Hampus Westermark är en av dem. Han är med för första gången och har själv tagit initiativ till att vara med på det här lägret. Han tycker det är roligt att ha något att göra och så har han till och med lärt känna nya människor som bor i samma stadsdel som han – han som är rätt ny i Umeå. På den individuella undervisningen har han inte valt något instrument, även om han också gillar att spela gitarr, utan sång.
– Jag spelar med mina stämband, säger han bestämt.

EN AV DE UNGA ledarna är Emmanuel
Otterhall, som verkar vara en person med många järn i elden. Han har gått i musikklass på högstadiet men nu läser han naturlinje på gymnasiet. Han är lite allround på musikens område men har som uppgift att undervisa i basspelning på lägret. För honom är det tredje året han är med som ledare.
– Det är en av årets höjdpunkter. Här är man ständigt glad, så inte att undra på att man längtar hit. Tråkigt att det snart är över, säger han.
Han gillar gemenskapen på lägret, både ledarna emellan men också med lägerdeltagarna.

SAMTIDIGT SOM den individuella undervisningen pågår sitter barnen och ungdomarna och pysslar i ett av de större rummen. När det är deras tur att spela så går de ifrån. En del håller på med annat i hallen och några strövar runt. Senare på dagen blir det gemensam storsjung och mer individuellt, och på kvällen har man också gemensam träff. I köket är det full fart med att ordna med lunchen.
Trots att det är tråkigt sommarväder och så många barn ska samsas inomhus är stämningen god och det känns lugnt; inget bus och skrik, eller hysteriska skratt. Alla verkar trivas helt enkelt.

LOTTEN MARKSTRÖM